Röda Rummet av August Strindberg

                                            Röda Rummet
Att försöka läsa sig igenom Röda Rummet är en riktig kamp. Det är MYCKET svårt att över huvud taget få tag i "tråden" i själva berättandet och boken är i övrigt svårläst. Delvis på grund av språket, men också på grund av Strindbergs förmåga att beskriva en betongvägg med två sidor icke-stycke-indelat skrivande. Han har även en tendens att här och där sätta in små berättelser i meningarna, men det är inte enkelt att förstå vart dessa börjar - eller slutar. För att över huvud taget uppfatta vad som sker i boken, vem som säger vad och vad som uppnås, så måste man (i alla fall jag) läsa en sammanfattning av det först. Följande är ett kapitel av boken som heter "Hos Förläggaren". Hela boken skrivs med Arvid Falk som huvudperson. Denna person sägs vara författaren August Strindbergs alter ego. Boken följer dock i vissa delar andra karaktärer.

Arvid Falk besöker förläggaren Smith för att få sin bok utgiven. När Smith fått manuskriptet sätter han sig bara på det och börjar föreslå några jobb som Arvid skulle kunna utföra åt honom, för en betalning förstås. Smith föreslår några helt andra arbeten. De var att skriva om några böcker som Smith tyckte var dåligt skrivna, varav en var ett häfte av reklam för båtförsäkringar. Arvid kände att han inte kunde säga emot denne mäktiga Smith. Smith var en som i princip "skapade" kändisar. Han kunde få vem som helst känd.
Arvid kom till denne handläggare med en bok som han ville få utgiven, men gick därifrån med en bunt böcker samt ett reklaminslag, vilket var mer eller mindre lömskt, att skriva om. Arvid tyckte att det kändes fel, men han behövde så mycket pengarna som erbjöds för jobbet. Till slut vinner dock ängeln på axeln och han lämnar tillbaka häftet, trots pengarna han då går miste om. Arvid vill vara en, enligt honom själv, en god människa som inte tokigt bryr sig om ära och kapital i första hand.

Detta var allt jag kunde koka ihop, med en bok så svår att läsa och förstå sig på. Det jag kan säga om boken är att den liknar Karl Marx sätt att beskriva samhället. Han påstår inte att livet är en dans på rosor, just eftersom det inte är det. Han beskriver det för vad det är.