Stolthet och fördom
Boken
”stolthet och fördom” tillhör epoken realism. Då realismen varade var från 1800-1860.
Trots att boken skrevs flera år innan realismen uppstod så ser jag mer att det
är en realistisk bok istället för romantiken som var huvudepoken under slutet
av 1700-talet och in på 1800-talet.
Det skedde
samhällsutveckling, då den industriella revolutionen pågick. Flertal människor
flyttade från landsbygden och in till städer för att få ett arbete. När den
industriella revolutionen pågick så gav det fördelar för tidnings- och
bokutgivningen. Den litterära massproduktionen blev nu billig. Utifrån det lärde
sig fler människor att läsa, man gjorde numera inte bara böcker och tidningar
för kyrkan och staten.
Under
realismens tid ansågs kvinnor inte vara en självständig varelse. Kvinnan var
jämt beroende av en målsman eller en förmyndare eftersom kvinnan inte var myndig.
Pappan var familjens överhuvud. Därför hade kvinnorna ingen rösträtt i val till
riksdagen. Folket tyckte att kvinnorna helst skulle vara tystlåtna, känslosamma
och vackra för att visa att de behövde männen.
Under
realismen så uppfanns ett flertal saker som har påverkat hur man lever idag. De
viktigaste uppfinningar var en inspelningsapparat som blev grunden för
ljudtekniken, glödlampan och en upptäckt kring hur bakterier fungerar.
Man ville
inte att läsarna skulle drömma sig bort i sagovärlden utom att det skulle vara så
verklighetstroget som möjligt i realismens böcker.
Nyckelordet i
”stolthet och fördom” tycker jag är ”klasskillnader”. De nämner alltid om hur
bra eller dåligt en person har när det dyker upp någon ny i boken.
Källor:
sv.wikipedia.org/wiki/Realism, sv.wikipedia.org/wiki/Realismens_litteratur och sv.wikipedia.org/wiki/Stolthet_och_fördom
Källor:
sv.wikipedia.org/wiki/Realism, sv.wikipedia.org/wiki/Realismens_litteratur och sv.wikipedia.org/wiki/Stolthet_och_fördom
Du har en lättläslig text med bra källor, Elin. Vill gärna att du varierar dina källor mer. Du använder uteslutande wikipedia (om jag ska tro din källhänvisning). Det blir väldigt enriktat. Det är trots allt en källa man måste fortsätta att vara kritisk till. /Linda
SvaraRadera